Allt är komplicerat. Om man inte hittar den här fokuspunkten, Krsna, så kan man inte få grepp om någonting egentligen. Folk försöker, folk har olika idéer, folk går i olika riktningar, och till slut alla vet om att de dör. Allihopa dör. Allting dör, allting försvinner. Vi har en massa dynastier och kejsardömen som varit stora och berömda, och folk pratar fortfarande om Romarriket och så vidare, azteker, inka, men de finns inte kvar. Ingenting finns kvar. Men människorna fortsätter att leva, djuren fortsätter att leva, växterna fortsätter att leva. Och om man inte har den här fokuspunkten, om man inte känner till Krsna, så blir tillvaron meningslös. Det sägs att det finns bara två personer som kan vara riktigt lyckliga, och det är en helt självförverkligad person, och det är en person som överhuvudtaget inte fattar någonting. Alla där emellan drabbas av anxiety. Det finns oro, det finns frustration, det finns depression. Och sen säger folk: "Vi ska inte vara så negativa, det blir nog bra ändå." Jag gav klasser ett tag på Hare Krsna-centret en eller två kvällar i månaden eller något sånt. Och så pratade vi om det här att man kan inte bli lycklig utan att vara ansluten till Krsna, den materiella världen är full av lidande hur som helst. Men någon sa: "Men jag är lycklig." Och jag hade inget bra svar på det där, så jag frågade honom, och han sa: "It depends on your standards. Depends on your standards."
Jag hade ett jobb en gång där det var ett parprogram så de pratade om vad som är viktigt i en relation, vad som är viktigt i den personen man har en relation till. "Gemensamma intressen, att få mig att skratta" var det någon som sa. Och så var det en kvinna i hörnet som sa: "Få mig att skratta, få mig att skratta! Hur som helst kan jag välja någon som inte super och inte slår mig." Okej. Men det är väldigt låg ribba egentligen. Så i den materiella världen, naturally kan man säga att vi har tak över huvudet, vi har mat att äta, det är bra. Det är bättre än att inte ha tak över huvudet eller någonting att äta. Men någonting som allting har i den här materiella världen, det är den här tidsfaktorn. Vad som än är där så kommer det att försvinna. Det var också en fråga jag ställde någon gång: hur kan man förstå det här med tidsfaktorn? Vad är tid egentligen? Hur är Krsnas tid? Tid är det enda vi inte kan påverka. Vad som än finns i den materiella världen kommer att förändras. Det var inte länge sen det var vi som satt och var de här unga brahmacāris som satt i hörnet och gjorde girlander. Nu är vi jättegamla. Och ni som är unga har väl aldrig sett oss som någonting annat än gamla. Vi har alltid varit gamla. Men det är en tidsfaktor. Och så fort man har ett annat skede i en tid, i en familj, helt plötsligt har man små barn, och då ställer man in hela tillvaron på de här små barnen, hur de ska äta och sova och så vidare. Och så helt plötsligt... Jag har en massa ointressanta poänger från mig själv, men jag kommer ihåg att jag hade en stor barnvagn, och på den här underdelen till barnvagnen så hade jag alltid extra kläder, för barnen ramlade i vattenpölar eller de spillde över sig och så där. Sen fick jag en insikt: jag har inte rört den där påsen med extrakläderna på ett halvår. De är större nu. Vi åkte till Mayapur, och vi åkte en billig resa så vi hade ett stopover i Rumänien i åtta timmar eller någonting sånt där. Vad kan de ha varit, två och fyra? Nej, det kan de inte... två och fyra eller någonting sånt där var de i alla fall. Vi stannade... nej, det var de inte alls förresten, de var åtta och sex. Och jag var van vid att de var jättesmå. Vi stannade där i åtta timmar, vi kom fram, vi åkte taxi till Mayapur, det var en jättelång kö. På den tiden var kontoret i Långa byggnaden, där satt det en hendie som hade koll på precis allting och gav oss nycklar. Men jag var sist i kön och jag fick min nyckel. Och så tänkte jag: vad gör jag först, tar jag barnen först till rummet eller tar jag väskorna först till rummet? Och barnen bara gick, så jag tänkte: "Oj, nu är de i en annan ålder, nu är de i en annan ålder." Hela tiden är det så där. Vad man än har lärt sig att så här är det, helt plötsligt är det inte så längre. Vi hade en telefon förut med nummerskiva. Det här är inte de viktigaste sakerna, men det visar bara att om man försöker ta skydd i den materiella naturen så går det inte. För så fort man har förstått någonting och har koll på någonting och fått grepp om någonting, så har det förändrats. Och de stora förändringarna, det är naturligtvis födelse och död då. Nu börjar det bli mer och mer vanligt att folk som man har känt i många år, de är borta nu, vi vet inte var de är mer. Och barn, små gulliga klumpar som sitter där och ler, vi vet inte var de kommer ifrån. Och det är inte naturligt, det är inte naturligt för själen. Men samtidigt i den materiella världen så är det så det fungerar. Och det är intressant, för vi har vetenskap, och Prabhupada kritiserar vetenskapen väldigt, väldigt mycket. För att de säger: "Ja, men vi har kommit så här långt, snart kommer vi att komma så här långt." Om du ska betala mig för någonting som du köper av mig och du ger mig en check som är utställd på ett datum i framtiden, vi vet inte om det finns pengar i framtiden, vi litar inte på det. Vi litar inte på att vetenskapen kommer att lösa alla de här problemen. Det finns en grupp människor nu för tiden som kör någon slags lifetime maxing. De lever på ett sånt sätt att de tror att de ska kunna leva flera hundra år. De är övertygade om att om de undviker det här och gör det här... Frågan är hur man njuter av sitt liv då, om man inte äter någonting, bara tränar. Men till slut så kommer de att dö, det går inte att undvika. Alla som föds kommer att dö. Alla som äter måste gå på toaletten, som Prabhupada säger. Alla som vaknar måste somna igen. Det är Krsnas energi, det här oövervinneliga, det går inte att göra någonting åt. Om man tror det, om man sätter upp någonting att det ska vara för evigt... Jag antar att när vi startade Almvik så byggde vi ett fint kök som skulle vara för evigt, och nu är det bara ruiner. Nu finns ingenting kvar av det. Så om man kan förstå att den här punkten som man inte kan se blir som med en levande person som man möter: det som gör att de lever, det är själen, och själen kan man inte se, men man kan se symtomen på själen. Jag såg nyss en liten lustig grej, det var någon vuxen människa som sa till ett barn: "Hur kan du tro på Gud? Man kan ju inte se Honom." "Har du någon intelligens?" "Ja", sa han. "Jag tror inte det, för jag kan inte se den." Det är mycket vi inte kan se. Men därför så förstår vi från Bhagavatam att själen är bakom alla levande varelser, och själen bakom världen, bakom allting, så är det Krsna. Och det är så fascinerande, det är inte bara att han satt någonstans på ett moln och så: "Nu ska vi ha jorden och vattnet och luften", och så där, utan det beskrivs ganska ordentligt, men då måste man först ställa om hur man ser på världen. Jag har de här ämnena...
Q: Periodiska systemet?
A: Ja. Och vi har grundämnen, men i de vediska skrifterna så talar man om luft och eld och vatten och jord i stället, och så tycker folk: vad då, det där är väldigt medeltida och gammaldags. Men när ni förstår funktionen av dem... Elden, det är det som värmer oss och håller oss vid liv, och i den andliga världen behövs ingen sol eller måne eller elektricitet, skriver Prabhupada, vilket är jättefascinerande. De behöver inga elkraftverk och de behöver inga vattenvärmeverk som går sönder. Det är ljus och det är varmt och det är som det ska vara för att Krsnas energi där är direkt. Och här är allting täckt. Här är allting täckt av den materiella naturen. Och när vi talar om kapitel här så talar vi ju gärna om det här sāṅkhya-filosofin, som sāṅkhya betyder räkna, att räkna alla elementen i världen, och så att personen förstår också att själen finns där och översjälen finns där. Utan det så finns det ingenting. Och det perspektivet vill lära oss.
Det var ju fascinerande. Det talar om "remember Krsna", och det är elfte kapitlet, The Universal Form. "Time I am, the great destroyer of the worlds, and I have come here to destroy all the people."
Kālo 'smi. När de gjorde filmen om han som uppfann atombomben, Oppenheimer, så citerade han den här "Time I am", men de citerade den lite grann fel. Men det finns även i tionde kapitlet så säger Krsna: "Among subduers I am time." 10.30. Och sen i 33 så säger han: "I am also inexhaustible time." Så faktiskt tre gånger säger Krsna att han är tiden. Tiden tänker vi: okej, vi tittar på klockan, klockan är halv nio, what's the big deal. Men tiden är det som driver allting. Om inte växterna hade växt och mognat så hade vi inte haft nånting att äta. Så tiden och döden, det är så man ser Guds närvaro i världen om man inte vill se honom personligen, då kan man liksom aldrig undvika honom. Det är den här tanken folk har: "Ja, folk kan tro på Gud, det kanske finns något för dem, vi tror inte på Gud, han finns inte för oss." Men de kommer ändå dö. Om man bygger ett sandslott på stranden och sen kommer tidvattnet och sköljer bort det så är det ingenting kvar. Och så är den här tillvaron om vi ser det för att vi har ett väldigt begränsat perspektiv. Men som tur är så har Krsna inte bara släppt oss i den här världen och låst dörren och slängt nyckeln och låtit oss bara försmäkta här, utan Krsna är alltid närvarande direkt och indirekt. Och det vill lära oss att se också. Men det är inte bara en sentimental grej: "Åh, den vackra solnedgången, då tänker jag på Krsna", utan det är också någon av de här verserna... Jag hörde någon klass där någon gick in på det här liksom att Krsna's illusionary energy is His beautiful smile. Så pratade de om hur den här världen trots att den är illusion så är den väldigt vacker. Men nästa rad på den versen är: "and His jaws are death". Så ja, den illusionistiska energin ser ut att vara verklig, och den är verklig i så måtto att det är Krsna's energi. Men det vi ser den som är inte verkligt, att det här är all existensen, det här behöver vi ta hand om, det här bygger vi det vi vill enligt våran egen strävan och förmåga av den här världen. Men så är det inte, utan den här världen består av de här elementen, men utan Krsna's närvaro, och här ser vi i form av tiden, så händer ingenting. Det hade bara varit pradhāna som är det här urämnet. Och vetenskapsmännen har ju kommit så långt att de talar om att först fanns det ingenting manifesterat, och sen var det något ögonblick som gjorde det. Och vad är det här ögonblicket? Det är Krsna som sätter igång allting. Men det kan de inte hitta. Det är som att man kan analysera kroppen och alla element och alla organ och så vidare, men man kan inte hitta själen på det sättet, utan det är nånting annat. Och det är det som är den verkliga verkligheten, men vi har valt att inte se den. Många i den här världen, de flesta, majoriteten av alla själar i den här världen har valt att glömma Krsna. Det går inte att glömma Krsna, Krsna är överallt i allting. I den andliga världen är det ingen som glömmer Krsna. Det var Uddhava som kom till Vrndavana för att Krsna sände honom dit med ett meddelande till hans hänvisade, och speciellt till gopierna. Och han började förklara för dem: "Om ni minns Krsna så finns Krsna där." Och de säger: "Vårt problem är inte att komma ihåg Krsna, vårt problem är att vi kan inte glömma honom." Och det är det naturliga tillståndet för själen. Men eftersom själarna hade den önskan så gav Krsna tillåtelse, och han skapade faciliteter för det också. Och då har vi varit här ett tag. Och då har vi kanske tröttnat lite grann. Och då är det bra både att man tröttnar på den materiella världen och också att man får möjlighet att lära sig nånting om hur allting hänger ihop. Och det har vi bara börjat samtala om. Så allt som man ser, allting som är fantastiskt... Prabhupada säger det någon gång när han pratade om en grammofon, att när han var liten så trodde han det satt en liten man där i lådan och sjöng. Och det kan man tro om man inte vet hur saker hänger ihop. Och det är också så här lustigt när de säger: "Men det man inte kan se, det man inte kan ta på, det man inte kan bevisa, hur kan man tro på det?" Men det handlar om kunskap också. Om man har ett glas vatten och så ställer man en sked i det, och så tittar man på den här skeden så ser den ut som den böjer sig vid vattenytan, och så tar man upp den så är den rak igen. Och där kan man ju se att den böjer sig, men man vet att det inte stämmer för man har kunskap om hur ljuset bryts olika i luft och i vatten och så vidare. Så även om vi inte kan se Krsna framför oss hela tiden, så kan vi höra om hur allting hänger ihop och hur allting vilar på Krsna direkt och indirekt. Och det är våran tattva-grund. Innan vi går ut i de här... Vi ska inte imitera de rena hänvisade som gråter och rullar sig. Vi läser i Caitanya om olika stadier i livet. Först var han ett litet bulligt barn som förvirrade folk och gladde dem samtidigt, fick sin mor att tala filosofi, fick de här tjuvarna att gå varvet runt och ta hem honom igen. Och sen var han ung och smart och scholar och tyckte om att diskutera och argumentera, och sen startade han igång saṅkīrtana-rörelsen, och alla var där och alla var med och så vidare. Och sen på slutet i Caitanya-caritāmṛta så hör man hur han bara faller i den här extasen. Och det är inte så att vi bara läser om det och imiterar det och ligger på stranden och rullar i sanden. Men vi hanterar hela vad säger man, spekt-
Q: Spektrat.
A: Ja. Och vi har tillgång till det. Vi har tillgång till den här kunskapen, vi har tillgång till att höra om hans lekar. Och vi vet att
jīver 'svarūpa' haya — kṛṣṇera 'nitya-dāsa'
Själens eviga natur är att vara en tjänare till Krsna. Och sen när vi börjar tjäna Krsna, när vi fortfarande är lite betingade av den här världen, så lär vi oss allt möjligt för att vi inte ska göra en massa misstag, vi lär oss de här reglerande principerna. Jag fick den frågan av... jag har inte kontakt med många som jag kände innan jag gick med i den här rörelsen, men jag träffade en av mina gamla kompisar i Göteborg, så sa hon: "Det är så lite tjo och tjim, alla de där reglerna och allt det där." Jag sa: "Men för mig så är jag extremt tacksam att veta om vad som gör att saker funkar eller inte funkar. Om min prioritet är andlig utveckling så är det extremt fördelaktigt att känna till att droger och köttätande och sex och spel... Spel är sånt som kommer att ställa sig i vägen för det som är min prioritet. Om jag inte visste det så skulle det vara mycket svårare för mig."
Så där har vi en nivå, och sen har vi allt det här finliret... Vad är det, 64 förseelser när man dyrkar Gudsgestalten, och det är inte så att vi börjar med det, utan vi börjar som Rupa Gosvami säger, fanning the spark. När folk kommer för första gången så skäller vi inte ut dem för att de håller sig om knäna när de sitter i tempelrummet. Men efter ett tag så är det bra att veta att si och så är det. Så när man ser på saker med den här visionen, när man ser att Krsna har startat de här universumen för våran skull, och naturligtvis också för att det är roligt. Līlās pågår hela tiden, det finns de eviga līlās i den andliga världen, det finns de eviga līlās som kommer hit och manifesterar, och vi har fått det beskrivet som så att varje lek är evig, för den pågår alltid någonstans i universum.
Någonstans så sitter Mor Yashoda och tittar in i Krsnas mun och ser alla universum. Någonstans så sitter folk i arenan och ser på när de här... vad är det de heter som slåss med Krsna och Balarama?
Q (Janeshvara d): Cāṇūra och Muṣṭika.
A: Cāṇūra. Och de drabbas på olika sätt. Krsna lyfter Govardhana-berget och korna och männen vill hjälpa till med sina käppar. Och där pågår det överallt någonstans. Och alla är med och alla reser med Krsna, det är som ett traveling roadshow samtidigt som det pågår alla... Så det här perspektivet att förstå hur allting kan pågå på en gång, det kan man kanske inte riktigt ta in. Men samtidigt så är det ganska självklart att Gud är obegränsad. Han gör vad han vill i den här världen, i den andliga världen och så. Och vi kan göra vad vi vill till en begränsad punkt. Vi kan välja att överlämna oss i tjänande kärlek till Krsna och vi kan välja att undvika honom. Och väljer vi att undvika det så har vi fortfarande en fri vilja, men vi blir väldigt begränsade i våra sinnen och vårat karma. Så vi har någon slags underliggande önskan att njuta separat från Krsna, och det här manifesteras på olika sätt beroende på vilka sinnen som den här nuvarande kroppen består av. Och sedan när man har gjort det här fria valet, så är det inte så att man... Om man gör det fria valet att gå ut och mörda någon så har man inte det fria valet att undvika fängelse. Utan gör man en sak så får man de konsekvenserna också. Och det är bra att förstå och det är bra att veta. Och samtidigt sitter vi inte bara och gör punktlistor över hur den materiella världen hänger ihop, utan vi hör om Krsna, vi känner Krsna. Oj, ursäkta! Vi tar skydd av de hänvisade och vi får engagera oss i att vara en tjänare till tjänare till tjänare till Krsna. Och det är den eviga verkligheten. Men som sagt, ju mer ni läser Śrīmad-Bhāgavatam, ju mer ni förstår de här sakerna, desto mindre blir ni förvirrade. För det händer ju i våra lokala religioner... Jag var inte där, men som man förstår det av historien så till att börja med hade man någonting som man gjorde för att man blev tillsagd att göra det, så man följde religionen. Och sedan började människor tänka och så försökte de få bra svar. Och det är väldigt svårt att läsa Bibeln och få bra svar när man konfronteras med det vetenskapliga sättet att tänka och titta och forska och så där. Bhāgavatam, det måste fortfarande göras en viss omställning, men det är inte så. Janu hade, innan han träffade de hänvisade, var han i sväng med mormonerna. Han hade en period när han var ganska nedstämd och såg att livet inte hade någon mening, och så kom det några gulliga mormoner och knackade på hans dörr. Och han började hänga med dem och var förförd av deras saker. Men så kom det en tidpunkt när han hade frågor: "Hur fungerar det här? Hur är det där? Varför är det så här? Vad är det här?" Och de bara: "Nej, nej, nej, det kan man inte ifrågasätta, det ska man bara tro på." Det finns väldigt få saker i våran filosofi man bara ska tro på. När vi kommer till rasa, så är det inte så där vetenskapligt längre, men grunden till den är vetenskaplig. Grunden till den här kärleken utvecklar sig till någon slags... eller att Radha skäller ut ett bi eller en humla. Det passar in i ramen av det vi förstår om hur rasa fungerar, även om vi kanske inte direkt kan analysera det på det sättet. Men vi kan analysera tattva och vi kan få den här hjälpen att inte bli förvirrade av den materiella världen, att inte bli förvirrade av folk som har en massa idéer och teorier och så. Och det är ju en fantastisk gåva, eller hur? Man kan inte göra som vad hette han som vi hade här, dig-vijaya? Det är inte så att vi kan åka på en turné och argumentera ner folk och få dem att överlämna sig. Det gör inte folk, ingen gör det. Men för våran egen del så har vi den här stabila grunden i filosofin. Och när folk har fått lite smak på grund av att de hänvisade är barmhärtiga och går ut med harināma, går ut med böcker, saṅkīrtana, går ut med prasādam, så att själen vaknar lite grann till liv. När folk då kommer och har ärliga frågor, då finns det svar. Då finns det filosofi som går på djupet. Då kan vi basera våran tillvaro på Bhagavad-gītā, så vi behöver faktiskt aldrig egentligen bli förvirrade. Sedan kanske folk som är väldigt, väldigt filosofiskt lagda ändå har en viss önskan att hitta motsägelser och diskutera och gräva i alla möjliga skrifter som ingen har hört talas om förut för att bevisa det de känner. Men poängen är att Prabhupāda säger "Krishna consciousness is simple for the simple". Och då har vi den här filosofin som gör att vi kan lägga tvivlen på hyllan för att det mesta hänger ihop, och så kan vi fokusera oss på Krsna-medvetande. Och det är också kṛṣṇa-kathā. Det här är saker som talas om. Vi har tre slags kṛṣṇa-kathā. Vi har kathā som handlar om Krsna, vi har kathā som talas av Krsna, och Kapila är en inkarnation så när han talar om sin filosofi är det kṛṣṇa-kathā. Och sedan har vi kathā när vi talar om våran tjänst. När vi diskuterar hur... "Stod det en bil snett i korridoren? Ja, för att någon hade någon anledning på grund av deras hänvisade tjänst ställt en bil snett i korridoren", och då är den diskussionen också kṛṣṇa-kathā. Så det är här vi är, vi är omgivna av kṛṣṇa-kathā, och det enda vi behöver göra är att följa med. Och som tur är så har vi hänvisade omkring oss, för har man inte hänvisade omkring sig så är det väldigt svårt att hålla fast vid det här. Jag vet när jag var ung så var alla helt plötsligt vegetarianer, och sedan några år senare så var det ingen som var vegetarian längre, för att det fanns ingen stabilitet i det. Men när man kommer hit och vi har pañca-tattva, vi skulle aldrig tänka tanken att de inte skulle vara vegetarianer, vi skulle aldrig tänka tanken att äta något som vi inte kan offra till Dem. Och då blir allting väldigt okomplicerat. Jag vet inte. Jag har inte förberett mig alls som sagt, men det är givande och stärkande verser. Den materiella naturen är inte bara materiell, den är också Krsnas energi, och vi förstår den på så sätt att vi kommer närmare Krsna. Ja, jag gjorde ett försök. Kanske finns det någonting att lägga till, några frågor, några kommentarer?
Q (Janeshvara d): Du tog upp det här exemplet med mormonerna, att de sa att man ska bara acceptera. Egentligen är det ganska mycket i Krsna-medvetande också som man bara måste acceptera. Till exempel hur det ser ut i den andliga världen och att Mahā-Viṣṇu, från hans hudporer kommer det universa och så vidare. Det är väldigt många saker som det finns inte empiriska...
A: Ja, men filosofin bakom hur det hänger ihop, det kan man förstå, att Krsna är Ursprunget. Han har en andlig tillvaro där vi hör hemma. Det går att beskriva. Sedan exakt varför Krsna är blå eller varför Mahā-Viṣṇu ligger på Ananta Śeṣa, men det är ändå saker som... Vad säger Prabhupāda om det? "Both blind-following and absurd inquiry are condemned." Man kommer till en punkt när det inte handlar om viktiga tvivel längre. Men att förstå att allting kommer från Gud, att förstå att Han har en egen tillvaro, det är ganska naturally. Och sedan exakt hur det är uppbyggt och så. Och sedan att Han har gett oss den här världen. Jag tänker på det ibland, den kristna skapelseberättelsen, att Gud tänkte, nu skapar vi en värld. Vad gjorde Han innan då? Det framgår inte. Och så föds man i den här världen och så måste man tro, annars hamnar man i helvetet. Det är så himla förkortat, det har inget sammanhang. Men den här beskrivningen av skapelsen och den andliga världen, det är klart att man inte kan bevisa den på det sättet, men det hänger ihop. Det hänger ihop. Om Gud är en person, så är det klart att Han har en tillvaro någonstans. Och vi kan också se, den här världen är tillfällig, Gud är evig, själen är evig. Prabhupāda säger i den här versen, från barndom till...
A: ...ungdom till ålderdom, att själen rör sig och den kommer att röra sig vidare. Sen behöver man inte tro på det, speciellt inte när man är indränkt i våran världsbild, den här västerländska sekulära världsbilden, så är det svårt. Men man kan fråga, när hände det här? Ja, men Brahmā är ungefär 50 år nu. Det är ungefär 156 miljarder år sedan. Jag räknade på det igår, jag kommer att ha glömt det nästa vecka. Drygt 156 miljarder år sedan så skapades just det här universumet. Och det är inte så här random att varför har Gud skapat den där och varför ska vi fasta på lördag, eller vad det nu är man gör när man följer sabbaten, utan det hänger ihop. Sen om man inte vill förstå det, för det hänger mycket mer på det, om man inte vill se en Gud i världen, så är det också en del av den materiella världen. Det går inte att bevisa Guds existens, det går att indikera den, och sen accepterar vi veda-skrifterna som den yttersta auktoriteten, så är det. Men man kan ställa ganska många frågor innan man kommer till det som inte går att ifrågasätta.
Q: Det är ju också rätt ofta som man kan se inom till exempel māyāvāda-strömningen, inom filosofin i Uppsala, insåg att consciousness, vad det är inom den evolutionen, att en consciousness måste ju alltid hänga ihop med en person, I mean...
A: Ja, och medvetandet har man ju väldigt, väldigt svårt att analysera, för det är på något sätt, man kan bryta ner materien, man kan följa dess väg, man kan hitta atomerna. Men medvetandet, det bara är där. Och tanken att det dyker upp i ett visst stadium, ja, men varför? Om man tittar på det som en berättelse som man lärt sig, ungefär som att förr i tiden lärde folk barnen sig berättelser från Bibeln när de var små, nu lär de sig att "ja, men det var en ursoppa eller en urklump och så var det en stor smäll och så exploderade det och plötsligt utvecklade det sig". Och det har man hört, och då tar man det att "ja, men det måste väl stämma". Men om man petar lite i det där... För evolutionens teori är ju att varje steg måste ha ett värde i sig. När man bakar en kaka så behöver ju inte degstadiet ha ett värde, utan det är det att det kommer att bli en kaka på slutet, för det är en medveten handling vi gör. Men om man går från evolution till de här små encelliga sakerna som inte har några ögon till att ha ett öga, mellanstadiet när det är inget öga och ett öga, vad fyller det för funktion? Det går inte ens att föreställa sig, synnerver och den här globen och den här linsen och allt det där. Vad är mellanstadiet? Folk är så vana vid det kristna ifrågasättandet av evolutionen att de tar för givet att alla som inte tror på evolutionen är dumma i huvudet. För där är det ju "ja, men Gud gjorde det". Men här ser de element för element, lager för lager. Men om man inte vill tro på det kommer man inte tro på det. Men om man har en ärlig önskan att förstå Krsna och att den här tilliten till Krsna växer och växer, så har vi den här filosofiska grunden som gör... Det finns ju folk som bara älskar Krsna och behöver ingen filosofi. Jag kommer inte ihåg var jag har läst det, men jag vet att någon har refererat till det på någon klass, att gopīerna sitter inte ner och studerar filosofi. Men om någon kommer med någon aśāstrisk idé, så kan de skära ner den så här, bara för att det ingår automatiskt. Jag tänker ibland att det skulle vara fint att studera sanskrit. Jag kan inte studera sanskrit när man är snart 70, och dör man så tänker man "ja, jag vill bli färdig med min sanskrit", så föds man igen. I den andliga världen förstår man automatiskt sanskrit. En ren hängiven har tillgång... Och det säger de också, en ren hängiven vet allting. Och så var det någon som frågade Prabhupāda "vet du hur många fönster det finns i Empire State Building?". Och Prabhupāda sade "var inte löjlig". Den andliga mästaren vet vad Krsna vill att han ska veta. En ren hängiven vet vad Krsna vill att han ska veta, men eftersom det inte ligger en barriär av falskt ego, så är det mycket mera direkt. Så naturligtvis, själens, personens sincerity och renhet betyder jättemycket. Och jag kunde inte argumentera med den här kvinnan om att inte hon var lycklig. Vad ska jag säga? Hon var hemlös alltså. Hon och hennes man var hemlösa, och de kom till Govindas och åt. Ibland har de inte sovit på flera veckor.
Q: Det var väl Indra?
A: Ja.
Q: Han blev förbannad att bli en gris.
A: Ja, och så levde han där med sin lilla grisfamilj, sina grisbarn. Och så kom Brahmā och sade "Okej, nu räcker det, du kan komma hem igen, du kan komma hem till himlen, vi avslutar det här grislivet." "Men jag kan väl inte gå, jag har min familj här, jag har mitt ansvar, min fru och mina barn." Och så kom bonden ut och lade dem på stocken och skar huvudet av dem. "Okej, det kanske inte var ett så bra ställe det här trots allt."
Ja, nej, det är sant. Man kan inte besvara alla detaljfrågor, speciellt inte det som ligger ganska långt bort, men man kan bekräfta den filosofiska grundvalen för att tro på det här, till en person som är ärligt intresserad av det.
Q: Det var en väldigt viktig grundval för att förstå någonting. Det är att man... Som Bhaktisiddhānta Sarasvatī, han sade att man måste acceptera Krsnas inconceivable potency, det ofattbara, annars fungerar det inte.
A: Nej, det är sant. Men jag menar bara att det är lättare att komma dit när man har en filosofi som hänger ihop. Jag kommer ihåg det innan jag träffade de hängivna, att jag försökte prata med religiösa människor, och jag kanske inte hade träffat rätt religiösa människor. Visst finns det teologer inom de olika traditionerna. Prabhupāda kritiserar inte religionerna i sig, det är inte så att det är fel det som står i religionerna, men det är som att man har en liten parlör. Om man är ute och reser så har man "Var kan du visa mig vägen till tågstationen?", "Kan jag få beställa potatis?". Det är inte fel det som står där, men hela ordlistan är inte med. Men i Śrīmad-Bhāgavatam så är allting med.
Q: Det som du säger det där att filosofin hänger ihop, det var det som var så fantastiskt fint när jag joinade. När de pratade med en sådan där präst, då kunde man bekräfta hela filosofin på bara en konversation så fick man ett svar. Därför att allting hänger ihop. Det är helt logiskt allting.
Q: If you describe the universe, it must be, for example, string theory... String theory quotes, everything... If you take away the string, then everything falls apart. And so it is also in bhagavat-realization, I think that when everything hangs together...
A: Nej. Och saker som man bara tar för givet, att vi lever i en demokrati där det finns mänskliga rättigheter. Och så tittar vi på hur det rejset som de kör i USA nu, Donald Trump säger "Nej, men de här diktatorerna, de gör ett mycket bättre jobb. Jag borde jobba mer som dem." Det är naturligtvis inte det som bevisar eller motbevisar någonting, men det här är så vilsamt att kunna ha en filosofi som man kan lita på, ju mer man hör, ju mer man läser. Och sedan har vi då folk som är otåliga. Jag kommer ihåg det för länge sedan på Korsnäs Mörby, när vi hade några unga brahmacārī som satt och skulle analysera och filosofera på något sätt för att hitta någonting nytt och någonting spännande. Det är också en nivå som inte är helt ren. Men om man bara fortsätter att studera de här böckerna med en ärlig strävan att tjäna Krsna och utveckla sin hängivna tjänst, så kommer man att hitta det här... Kanske är det niṣṭhā vi pratar om, när man är nöjd, en tro som är stark nog att man är nöjd. Man kan fortfarande utvecklas, men... Det kanske inte är helt osannolikt att man kommer dit.
Q: När Menander Hani-Mani var, då hade han under repetitioner flera gånger så här klasser om epistemologi. Jag vet inte, jag tror det heter det på svenska med epistemologi. Det är hur man vet vad man vet, någon sån där...
A (Labangalatika dd): Ja.
Q: Det är lite svårt ändå att förstå, men den här idén som jag har förstått är väldigt bra att hur vet man att vad man vet är sant?
A (Labangalatika dd): Ja.
Q: Och då var det en sak är att just det här våra böcker och skrifterna. Att många saker kan man se att innan innan det fanns till exempel vetenskap, till exempel om hur barnet utvecklas i moderns liv, så finns det i Bhagavatam beskrivet. Och även med rymden och så många saker som man kan bekräfta nu efteråt.
A (Labangalatika dd): Ja.
Q: Så det finns många sådana saker som att dels så går att alltså i alla fall samma tankebana eller de är går att bekräfta också. Jag kan inte så många exempel, men ändå.
A (Labangalatika dd): Ja.
Q: Så på det sättet gör att man kan stärka sin tro på vad som står i i skrifterna. Och om någonting om alltså någonting i skrifterna eller många saker stämmer, då borde allting stämma också. Så därför så även fast det finns saker som Mahā-Viṣṇu och saker som är liksom verkar vara väldigt acintya, svåra att förstå,
A (Labangalatika dd): Ja.
Q: då kan man då kan man istället lägga sin tilltro på de sakerna som inte går att alltså verifiera kanske lättare.
A (Labangalatika dd): Ja.
Q: Som alltså böckerna säger ju det att vi föds och vi dör, åldrande och sjukdom, det kan vi liksom det är inte så svårt kanske.
A (Labangalatika dd): Det är inte så svårt.
Q: Och vi har ju så här satt alltså olika tre tre kvaliteterna kan vi se också så här. Ja, vissa kan kategorisera, det är bara ett sätt att kategorisera saker med.
A (Labangalatika dd): Ja.
Q: Så såna saker kan vi liksom bekräfta, men då de andra sakerna som inte går, dem kan man lägga sin tro på.
A (Labangalatika dd): Ja. Och sedan har vi också den andra nivån, det här förverkligandet, som kanske inte är någonting så att vi direkt talar till Krsna ansikte mot ansikte. Men jag jag kommer ihåg när jag kom till templet i HLP-centret i Göteborg och satt på de här klasserna, och det var typ bhakta-klasser och någon satt på klass och sa att när man i den materiella världen, man kan inte bli lycklig av att tillfredsställa sinnena. Men när man gläder Krsna genom sin tjänst så kan man direkt känna happiness from within. Och jag gick där med en soppborste i templet och upplevde att jag kände happiness from within som jag normalt inte brukar uppleva i i kontakt med en soppborste liksom. Och och det är också någonting, att man ens medvetande lyfts när man går in för det här liksom. Och det är också ett förverkligande som kanske inte är komplett, men som som tar en ganska så Tillsammans med att det inte bara är någonting som man ska tro på, som jag tror om vi skulle läsa Veda-skrifterna utan Prabhupada's purports: "He has no hands, but he grabs everything. And he has no feet, but he runs." Liksom det är svårt att hitta det där. Till och med Bhagavad-gita kan vara svår att få grepp om utan purports. Men men när man väl har fått den här ingången så är det väldigt mycket som dels som du säger som man kan bekräfta genom att se sig omkring och använda sitt sunda förnuft, dels saker som som bekräftas på ett annat sätt liksom. Att om man skulle läsa en en bok som handlar om några pojkar som var ute i skogen och och och och lekte och hoppade bock, men när vi läser om Krsna så blir vi direkt lyckliga. Och det är också något väldigt speciellt. När vi läser det här, vi vet alla hur det slutar. Vi vet hur Mahābhārata slutar. Vi vet hur alla pastimes i skrifterna slutar. Men vi tröttnar inte på att läsa dem ändå, för de har den här kvaliteten som rör vid vid själen. Och det det är också någonting som som stärker våran tro.
A (Labangalatika dd): Men just det, om din syster sa någonting om att vetenskapen det här det här det här, och för jag sa någonting om att Veda-skrifterna det här det här det här så att jag sa någonting och hon sa om vetenskapen: "Jag säger men vetenskapen, de ändrar sig ju hela tiden." Till slut kanske de kommer fram till det här också, vem vet liksom. Och folk är så vana vid at den religion de har att göra med är Bibeln som inte ger särskilt mycket att hålla ta i liksom. Pröva att läsa Gamla testamentet, alltså det jag har ju lyckats en gång när jag försökte ta mig igenom Gamla testamentet. Jag lyckades faktiskt inte. Men skapelseberättelsen, den är bara liksom vad säger man, shorthand, den är bara liksom väldigt väldigt förkortad. Ja, det verkar vara så att Bibelns skapelseberättelse går i samma ordning som den vediska. Men den ger ingenting att förhålla sig till liksom. Och då är folk så vana vid att vara sådana människor som inte vet någonting. Men vi vet någonting, även om vi inte vet allt. De flesta hände kanske inte har djupdykt i femte kanton för det är svårt. Men samtidigt så är det liksom väldigt befriande att se att det finns där. Någon har gjort det här. Jag kanske inte behöver göra det, men någon har gjort det här. Så. Ja, men vi lyckades. Får jag lite kommentarer, tack. Som är punkt.
Q: Men jag vet inte hur det slutar med Indra som svin.
A (Labangalatika dd): Jag kan inte lova var den storyn kommer ifrån. Det är en story jag har hört på klass. Han fick en förbannelse. Indra, en häniven som tjänar Krsna liksom, han har fått förtroende att vara konung i himmelriket, eller de himmelska planeterna, men han gör galna saker liksom. Och då blir han förbannad. Han hade kidnappat någon fru till något visman som förbannade honom. Att nu är du så fäst vid dina könsorgan, jag förbannar dig, din kropp kommer att vara täckt av dem. Och så kom de och sa, kan vi inte ta bort den förbannelsen? Men man kan mildra den lite grann. Det kan vara ögon i stället. Det är fortfarande kroppsöppningar, men lite mindre gross. Så den här storyn, exakt vad som hände, jag jag har bara kvar den här biten. Han fick en förbannelse att han nedsteg som ett svin. Och sedan, till exempel den här brahmanen...
Q: Gick han tillbaka eller om han...
A (Labangalatika dd): Ja ja, han kom tillbaka. Han kom tillbaka. Det var tillfälligt.
Q: Ja.
A (Labangalatika dd): Det hände en annan gång också, va? Han gömmer sig på botten av någon sjö, antingen eller så har de... Som sagt, jag ska inte prata om någonting som jag inte ens kommer ihåg. Men det är samma med att någon i erahand kanske får ilskan att det här är väldigt viktigt för hela världen och han gömmer sig någonstans och sedan får de hitta honom. Jag jag kommer inte ihåg. Men men det är inte så att han försvinner och det blir en ny Indra, utan den där kommer igen tillbaka.
Q: Men det visar väl att även även en gudsinställning...
A (Labangalatika dd): Ja. Ja.
Q: Ja.
A (Labangalatika dd): Men den som har lite högre standard, vi skulle inte vara lyckliga där.
Q: Nej.
A (Labangalatika dd): Men han var det.
Q: Inga andra lyckliga...
A (Labangalatika dd): Relativt lycklig tills tills tiden visade sig i form av döden runt omkring honom, så insåg han att nej, det här var visst bara illusionen. Som den här flickan då som sa: "Jag är lycklig."
Q: Ja.
A (Labangalatika dd): Ja. Och de var så gulliga. De kom och tog prasadam, och de hade sin väska och de försökte sova på centralstationen, men det gick inte för vakterna kom och väckte dem typ med jämna mellanrum så att de inte fick sova på centralstationen liksom. Jag vet inte hur det gick för dem. Jag tror att en av dem fick ett jobb på någon tidning. Jag hoppas det gick bra för dem. De kom varje vecka och tog prasadam och hörde Bhagavad-gita, men ja, jag vet inte. Svårt att veta hur mycket som gick in. Så. Och man kan inte argumentera när folk säger att de är lyckliga. Men som sagt, det finns olika nivåer. Jag menar, om man lever i krigsdrabbat ställe där det faller regnar bomber och man inte har någonting att äta och det finns ingen värme på vintern, så kanske man skulle vara lycklig om man fick en lägenhet med ett tak som inte bombades liksom. Men när man väl hade det så skulle man inse att det räcker inte. Och i på den himmelska nivån också där finns det väldigt lite av det här grova lidandet som vi har liksom. Okey, man dör, men det tar jättelång tid innan man dör liksom. Man man blir inte sjuk. Man man lider inte av födelsen. Vad jag har förstått så när barn föds så föds de. De är bara där och är färdiga. För det är den typen av kroppar som funkar på det viset. Men där finns det det subtila lidandet att någon får mer respekt än jag. Så den enda stället där man kan lägga alla former av lidande på hyllan helt och hållet, det är ren hängiven tjänst. Liksom Prabhupada sa liksom: "Kom till oss! Ni behöver inte arbeta. Ni kan bara ta prasadam och sjunga." Det funkar ju inte i dag, vi bjuder inte in folk på det sättet. Vi har inte den nivån. Men vi kanske kommer tillbaks till det. Vi kanske kommer tillbaks till det. Och och då har vi den här mentala lidandet när man kanske har med sig en massa präglingar från tidigare att man har ett sinne som inte har förmåga att vara lugnt och tillfreds, eller också de här anarthas som kommer från hängiven tjänst, om man blir stolt över sin position liksom. Men till slut när man har överlämnat sig till Krsna så har man lagt det där på hyllan. Jag jag var gurukula-lärare en kort bemärkelse. Då skulle alla barnen göra obeisances för mig på morgonen. Och det var verkligen inte så att man tänkte liksom att: "Jajjemen! Jag är stor och fantastisk. Alla bugar sig för mig." Utan man tänkte: "Åh, vilka fina kvaliteter barnen har som kan som kan göra obeisances så här." Så ju mer hängiven tjänst utvecklar sig, desto mer försvinner våran vad ska man säga, vårat attachment till lidande liksom. Man måste vara fast fäst vid någonting för att lida. Man måste identifiera sig med kroppen för att uppleva den här smärtan. Det kommer kanske inte att gå så snabbt, men men det det påverkar en mer och mer ju mer man är fäst vid Krsna. Och det är också något man kan uppleva. Vad Prabhupada sa till folk liksom: "Hur kan du bevisa att den här livsstilen funkar?" "Men kom hit och ta del och se!"
Tack allihopa. Hare Krsna. Tack för tack för för att jag fick komma och delta i eran klass. Hare Krsna.