De yogier som är utrustade med transcendentell kunskap och försakelse, och som är engagerade i hängiven tjänst för sin eviga välfärd, tar sin tillflykt till Mina lotusfötter. Och eftersom Jag är Herren, är de således berättigade att träda in i Guds rike utan fruktan. Vänligen upprepa: Yogierna... Åhörare: Yogierna... ...utrustade med transcendentell kunskap... Åhörare: ...utrustade med transcendentell kunskap... ...och försakelse... Åhörare: ...och försakelse... ...och engagerade i hängiven tjänst... Åhörare: ...och engagerade i hängiven tjänst... ...för sin eviga välfärd... Åhörare: ...för sin eviga välfärd... ...tar sin tillflykt till Mina lotusfötter... Åhörare: ...tar sin tillflykt till Mina lotusfötter... ...Och eftersom Jag är Herren... Åhörare: ...Och eftersom Jag är Herren... ...är de således berättigade att träda in i Guds rike... Åhörare: ...är de således berättigade att träda in i Guds rike... ...utan fruktan. Åhörare: ...utan fruktan. Den som faktiskt vill bli frigjord från denna materiella världs inveckling och gå tillbaka hem, tillbaka till Guddomen, är i själva verket en mystisk yogi. Orden som uttryckligen används här är yuktena bhakti-yogena. De yogier, eller mystiker, som engagerar sig i hängiven tjänst är förstklassiga yogier. De förstklassiga yogierna beskrivs i Bhagavad-gita som de som ständigt tänker på Herren, Gudomens Högsta Personlighet, Krsna. Dessa yogier saknar inte kunskap och försakelse. Att bli en bhakti-yogi innebär att automatiskt uppnå kunskap och försakelse. Det är det naturliga resultatet av bhakti-yoga. I Bhagavatam, första kanton, andra kapitlet, bekräftas det också att den som engagerar sig i hängiven tjänst till Vasudeva, Krsna, har fullständig transcendentell kunskap och försakelse, och det finns ingen förklaring till detta uppnående. Ahaituki—utan orsak—kommer de. Även om en person är helt analfabet, uppenbaras skrifternas transcendentella kunskap för honom helt enkelt på grund av hans engagemang i hängiven tjänst. Det sägs också i den vediska litteraturen: för alla som har full tro på Gudomens Högsta Personlighet och den andliga mästaren uppenbaras hela innebörden av de vediska skrifterna. Det behöver inte sökas separat. Den yogi som är engagerad i hängiven tjänst är fylld av kunskap och försakelse. Om det råder brist på kunskap och försakelse, ska man förstå att man inte befinner sig i fullständig hängiven tjänst. Slutsatsen är att man inte kan vara säker på att träda in i det andliga riket, vare sig i Herrens opersonliga brahma-jyoti-utstrålning eller på Vaikuntha-planeterna inom den Brahman-utstrålningen, såvida man inte har överlämnat sig till Herrens lotusfötter. De överlämnade själarna kallas akutobhaya. De är tveklösa och orädda, och deras inträde i det andliga riket är garanterat.
jñāna-vairāgya-yuktena
bhakti-yogena yoginaḥ
kṣemāya pāda-mūlaṁ me
praviśanty akuto-bhayām
De yogier som är utrustade med transcendentell kunskap och försakelse, och som är engagerade i hängiven tjänst för sin eviga välfärd, tar sin tillflykt till Mina lotusfötter. Och eftersom Jag är Herren, är de således berättigade att träda in i Guds rike utan fruktan.
oṁ ajñāna-timirāndhasya jñānāñjana-śalākayā
cakṣur unmīlitaṁ yena tasmai śrī-gurave namaḥ
śrī-caitanya-mano-'bhīṣṭaṁ sthāpitaṁ yena bhū-tale
svayaṁ rūpaḥ kadā dadāti sva-padāntikam
vande 'haṁ śrī-guroḥ śrī-yuta-pada-kamalaṁ śrī-gurūn vaiṣṇavāṁś ca
nama oṁ viṣṇu-pādāya kṛṣṇa-preṣṭhāya bhū-tale
śrīmate bhaktivedānta-svāmin iti nāmine
namas te sārasvate deve gaura-vāṇī-pracāriṇe
nirviśeṣa-śūnyavādi-pāścātya-deśa-tāriṇe
Så bhakti-yoga är en mystisk process. Och hur jñāna och vairāgya manifesteras bara genom att man engagerar sig i hängiven tjänst. Så Prabhupada hänvisar här till en berömd vers i första kanton, andra kapitlet om försakelse och jñāna och vairāgya. Lakshman ji kanske kan den slokan?
Q (Lakshman): vāsudeve bhagavati bhakti-yogaḥ prayojitaḥ janayaty āśu vairāgyaṁ jñānaṁ ca yad ahaitukam
A: Ja, precis. Och översättningen?
Q (Lakshman): Genom att utföra hängiven tjänst till Gudomens Personlighet, Vāsudeva, förvärvar man omedelbart orsakslös kunskap och lösgörelse från världen.
A: Så bhakti-yogena. Bara genom att engagera sig i hängiven tjänst till den Högsta Herren, Vasudeva, āśu, āśu betyder mycket snart eller omedelbart, förvärvar man, ahaitukī, utan orsak, jñānam och vairāgyam, kunskap och lösgörelse från denna värld. Så det är mystiskt. Bara genom att vara absorberad i hängiven tjänst. Och Prabhupada citerar eller talar också om denna berömda sloka:
yasya deve parā bhaktir
yathā deve tathā gurau
tasyaite kathitā hy arthāḥ
prakāśante mahātmanaḥ
Endast för de stora själar som har fullständig tro på både Herren och den andliga mästaren uppenbaras hela innebörden av den vediska litteraturen. Så det är som vi talade om igår, Aristaha Prabhu höll klass och att logiken ur materiell synvinkel – att hur kan det finnas personligheter bakom åskviggen eller olika materiella energier, att det finns personligheter bakom det. Så ur materiell synvinkel verkar det ibland naivt. Men det uppenbaras för de hängivna som är engagerade i hängiven tjänst, de ansluter sig, de ansluter sig till Herren. Och genom att bara vara ansluten till Herren, och behaga Herren genom sin tjänsteattityd, så uppenbaras det, man kan bli fri från tvivel. Så det är bhakti-yoga, det är en mystisk process. Som när Prabhupada var i New York, 1965, 1966, de som bara kom till hans klasser och hans kirtana, de fick omedelbart, väldigt snart, någon erfarenhet. Jag minns att Syamasundara Prabhu sa att erfarenheten var att vi blir höga av att sjunga Hare Krsna. Det är något bortom materiella ljudvibrationer. Så Bhagavatam is så speciell, och Hare Krsna maha-mantra är så speciellt. Idag är Herre Vamanadevas uppenbarelsedag. Jag läste lite om Herre Vamanadeva, och ska bara försöka säga något om Honom. Så Han beskrivs i den åttonde kanton av Bhagavatam, kapitel 18, 19 och 20. Kapitel 18 har titeln "Herre Vāmanadeva, dvärginkarnationen". Sukadeva Gosvami, som talar till Maharaja Pariksit, talar först om föräldrarna. Vet ni föräldrarna till... vilka är Herre Vamanadevas föräldrar?
Q: Aditi och Kasyapa.
A: Ja, Prajapati Kasyapa. Så de är Herrens föräldrar. Och det beskrivs väldigt underbart hur Han såg ut. Srimad-Bhagavatam uppenbarar Herrens olika gestalter. Man kan få en klar förståelse för hur Gudomens Högsta Personlighet ser ut. Så det är unikt. I religionens historia finns det i Bhagavatam, sådana intima beskrivningar. Så först och främst beskrivs Hans mörka hy. Syama, syama-färg, precis som Krsnas färg. Och Han uppenbarade Sig först i Visnu-gestalten, med fyra händer dekorerade med sankha, cakra, gada och padma — alltså snäckskal, klubba, lotus och diskus. Och Han var klädd i gula kläder. Så vackert. Och Hans ögon såg ut som kronbladen på en utslagen lotus. Och Prabhupada rekommenderar att man bör vara väldigt ivrig att förstå Gudomens Högsta Personlighets och Hans olika inkarnationers uppenbarelse och aktiviteter. Man bör vara väldigt ivrig. Särskilt på dessa speciella dagar finns det möjlighet att utveckla denna ivrighet. Eftersom Hans aktiviteter är divyam. Divyam betyder att de är helt transcendentala, de är inte av denna värld. Han har ingenting med materiella aktiviteter att göra. Och detta bekräftas i Bhagavad-gita 4.9. Kan ni Bhagavad-gita 4.9?
Q: janma karma ca me divyam...
A: Mmm.
Q: ...evaṁ yo vetti tattvataḥ tyaktvā dehaṁ punar janma naiti mām eti so 'rjuna
A: Översättning?
Q: Den som känner till Min uppenbarelses och Mina aktiviteters transcendentella natur, föds inte på nytt i denna materiella värld när han lämnar kroppen, utan uppnår Min eviga boning, o Arjuna.
A: Den som känner till Min uppenbarelses och Mina aktiviteters transcendentella natur, bara genom att veta det – och det betyder inte bara teoretiskt, utan att man engagerar sig i tjänst, hängiven tjänst. Så då janma karma ca me divyam evaṁ yo vetti tattvataḥ, tyaktvā dehaṁ punar janma naiti. Man kan faktiskt förstå den Högste i sanning. Och effekten av det är att man inte kommer att födas igen i denna materiella värld. Det är Krsnas ord. Så det beskrivs hur Han var dekorerad. He hade örhängen som liknade hajar, och på Hans bröst fanns tecknet Srivatsa. Och Srivatsa betyder hemvisst för Sri, Laksmi, eller lyckogudinnan. Så hon är Herre Visnus gemål, eviga gemål. Och det beskrivs att detta Srivatsa-märke sitter på höger sida av Hans bröst, nära hjärtat. Och Han bar armband på Sina handleder, armringar på Sina armar, Han hade en hjälm, en vacker hjälm på Sitt huvud, ett bälte om Sin midja, och Han hade en helig tråd över Sitt bröst, och fotbojor som dekorerade Hans lotusfötter. Och sedan beskrivs Kaustubha, Kaustubha-juvelen, eller Kaustubha-mani som den också kallas. Han bar Kaustubha-juvelen.
Q: Juvel.
A: Juvel.
Q: Juvel.
A: Juvel.
Q: Juvel.
A: Juvel.
A: Juvel. Kaustubha-juvelen är en mycket berömd och dyrbar ädelsten. Så den bärs av både Visnu och Krsna, Kaustubha-juvelen. Det beskrivs att den är utomordentligt strålande. Den är ren. Den är den mest värdefulla. Den är en mycket värdefull juvel, och den hänger från Herrens hals. Och det beskrivs också att Hans blomstergirlang prydde Hans bröst. Och det beskrivs hur blommorna var extremt väldoftande. Och eftersom de var så extremt väldoftande surrade många bin runt omkring och avundades blommorna för att få honung, nektarn. Det beskrivs också hur Herrens utstrålning fördrev allt mörker i Aditis och Kasyapas hem. Det blev helt transcendentalt upplyst. Och sedan beskrivs det hur lyckan i detta ögonblick, när Herre Vamanadeva uppenbarade Sig, var alltigenom rådande, överallt i alla riktningar. Halvgudarna, korna, brahmanerna, kullar och berg fylldes av glädje. Allt är personifierat, alla upplevde glädje. Det beskrivs också att vattendragen, som floder och hav, alla upplevde glädje. Och i djupet av allas hjärtan fanns stor glädje. Så Herren uppenbarade Sig på Dvādāśī.
Q: Idag är...
A: Vāmana-dvādāśī. Så det är månens tolfte dag. Och det beskrivs också om ljud, många olika ljud när Herren uppenbarade Sig. Det blåstes i snäckskal på ett mycket vackert sätt, olika sorters trummor, pukor och andra instrument vibrerade, sägs det i Bhagavatam. Det var som en stor konsert. Och ljudet från alla dessa instrument var dånande, det var mycket högt och mycket, mycket imponerande. Så det är en underbar beskrivning av när Herre Vamanadeva uppenbarade Sig. Och det beskrivs också att dans pågick, och sång pågick, och böner frambures. De himmelska danserskorna, apsaras, dansade i stor, stor jubel. Och de främsta av Gandharvas sjöng så vackert. Och många stora vise, och det nämns att halvgudarna, Manus, Pitas, frambar vackra böner med stor hängivenhet. Och även, som beskrivs på många andra ställen, regnade det blommor i detta ögonblick. Det beskrivs att Siddhas, Vidyadharas, Kimpurusas, Kinnaras, Caranas och många andra lät blommor regna över Aditis bostad. Och det var som att det täckte hela huset. Ungefär som ibland på vintern när vi har mycket snö, och det täcker hela huset. Och detta hus täcktes av blommor som kom från Svarga, från de himmelska planeterna. Så hur var då Aditis och Kasyapas reaktion? Hur kände de, vad upplevde de? Så när Herre Vamanadeva uppenbarade Sig från Aditis sköte fylldes hon av transcendentell förundran. Hon var extremt lycklig. Extremt lycklig. Så det förklaras att Prajapati Kasyapa utropade i detta ögonblick, om och om igen sa han: "Jaya, jaya, jaya, jaya!" när Herre Vamanadeva uppenbarade Sig i stor lycka och förundran. Det var som ett av de största mysterierna. Det beskrivs också hur Herre Vamana uppenbarade Sig med smycken och vapen i Sina händer. Och efter denna uppvisning ändrade Herre Vamanadeva plötsligt gestalt från Herre Visnu och antog Sin mänskliga gestalt som Herre Vamana, Lord Vamanadeva ki jaya! En dvärgbrahmana, en brahmacari. Han var en brahmacari. Och Prabhupada säger att det är precis som en teaterskådespelare. En bra skådespelare på teatern kan spela många, många olika roller, men det är samma person. Samma person kan vara mycket skicklig på att gestalta olika roller. Prabhupada säger i kommentaren: "En skådespelare byter kläder, men han är densamme." Och på liknande sätt beskrivs det i Brahma-samhita. Prabhupada säger att enligt Brahma-samhita 5.33 och 5.39 antar Herren många miljoner gestalter, precis som det beskrivs som vågor som rullar in från havet, obegränsade vågor. Så uppenbaras också obegränsade gestalter, miljontals gestalter. Så Herre Vamanadeva är en av dem. Men det finns obegränsade inkarnationer av Herren. Så Han är:
advaitaṁ acyutaṁ anādim ananta-rūpaṁ
ādyaṁ purāṇa-puruṣaṁ nava-yauvanaṁ ca
Så Hans advaitam. Vad betyder advaitam? Han är...
Q: En.
A: En. Ja, det finns ingen skillnad. Han är, Hans, icke-dualistisk. Det finns ingen skillnad mellan Herren och Hans gestalt, Hans kropp. Och Hans acyutam, det betyder att Han är...
Q: Ofelbar.
A: Ofelbar, ja. Hans anādim.
Q: Utan början.
A: Ja, utan början. Ananta-rūpam.
Q: Obegränsade gestalter.
A: Han besitter obegränsade gestalter. Purāṇa-puruṣam.
Q: Den äldsta personen.
A: Ja, Han är den äldsta personen, den ursprungliga, den uråldriga Gudomens Högsta Personlighet. Men det underbara är att fastän Han är purāṇa-puruṣam, Han är den äldsta personen, så är Han också nava-yauvanaṁ ca. Han är alltid som en ungdom, ändå evigt ungdomlig. Så på detta sätt är Herren alltid närvarande med oräkneliga inkarnationer, vilket också förklaras i Brahma-samhita:
rāmādi-mūrtiṣu kalā-niyamena tiṣṭhan
nānāvatāram akarod bhuvaneṣu kintu
Han existerar i så många olika gestalter, och vi känner till några av dem som Rama, Vamana, Nrsimha, etc. Så de skiljer sig inte från varandra. De olika inkarnationerna uppvisar olika krafter. Och Prabhupada ger ett exempel på detta i Srimad-Bhagavatam 1.3.28. Ursprungligen är Gudomens Högsta Personlighet fullkomlig i sex överflöd. Han har all rikedom, berömmelse, skönhet, kunskap och försakelse. Så Prabhupada sa att när de är delvis manifesterade, bör man förstå att vissa manifestationer krävs för olika specifika funktioner. Så de uppvisar olika typer av överflöd i enlighet med sina specifika funktioner. Och Prabhupada ger ett intressant exempel: i ett rum, som här där vi har glödlampor i tempelrummet. Glödlamporna visar olika styrka. Men det betyder inte att det elektriska kraftverket är begränsat av dessa glödlampor. Samma kraftverk kan som bekant leverera ström till exempelvis ett stort industrikomplex som behöver jättemycket ström. Så på ett liknande sätt visar Herrens inkarnation begränsade krafter eftersom det är just den mängden kraft som behövs vid den specifika tidpunkten. Och det förklaras också hur ritualer utfördes. Så när de vise såg Herre Vamanadeva blev de mycket glada. Och de utförde omedelbart alla möjliga rituella ceremonier. Och det förklaras också hur Han fick den heliga tråden vid denna tidpunkt. Prabhupada sa att enligt den vediska civilisationen, när ett barn föds, särskilt i en brahmana-familj, utförs först födelseceremonin som kallas jata-karma. Och därefter följer så många andra ceremonier under barnets uppväxt. Men detta är den första ceremonin, jata-karma, precis när barnet föds. Så när Herre Vamanadeva uppenbarade Sig hölls också omedelbart ceremonin för den heliga tråden, den utfördes i just det ögonblicket. Och det förklaras hur olika mahatmas, stora själar, var närvarande vid den tiden när Han tog emot den heliga tråden och ceremonin hölls. Och de gav olika gåvor till Herre Vamanadeva. Solguden personligen uttalade till exempel Gayatri-mantrat för Herre Vamanadeva. Och Brhaspati erbjöd den heliga tråden. Och Kasyapa Muni erbjöd ett bälte av halm till Herre Vamanadeva. Och Moder Jord gav Honom ett rådjursskinn. Och månguden gav Honom en brahma-danda, en stav för brahmacaris. Som för några år sedan då vi hade här, Janeshvara d, vi hade en ceremoni för... hur många år sedan var det? Sju, sex, tio år? Tio år? Unga brahmacaris, som Laksman och Syama här var närvarande. Och de fick denna, de erbjöds denna brahma-danda, stav för brahmacari, från Bhrgu Muni.
Q: Jag tror det finns...
A: Har han kvar den fortfarande?
Q: ...Janeshvara d, Janeshvara d har sin brahmacari-danda.
A: Ja. Så Herre Vamanadeva tog emot denna stav för en brahmacari från månguden. Och Moder Aditi gav Honom tyg till underkläder. Kung Indra erbjöd Honom ett paraply. Och Herre Brahma erbjöd Honom een vattenkruka. Och de sju vise erbjöd Honom kusa-gräs. Moder Sarasvati gav Honom en japa-mala, ett band av rudraksa-pärlor. Och Kuvera gav Honom en kruka för att tigga almose. Och Herre Sivas hustru, Bhagavati, gav Honom den första almosan. Det står inte vilken almosa, men hon gav den första almosan. Så på detta sätt, välkomnad av alla, uppvisade Herre Vamanadeva en underbar Brahman-utstrålning som utgick från Hans kropp, Hans transcendentala kropp. Och på detta sätt överträffade Han skönheten hos alla närvarande, Han överträffade hela församlingens skönhet. Det fanns många stora, heliga brahmaner närvarande, men när Han visade Sin Brahman-utstrålning överträffade Han dem alla i skönhet. Och sedan beskrivs det i Bhagavatam hur Herre Vamanadeva Själv utförde ett eldsoffer, Han satt ner och frambar tillbedjan. Och sedan bestämde Han Sig för att ge speciell barmhärtighet till Bali Maharaja. Och Han hörde att Bali Maharaja höll på att utföra ett asvamedha-offer, asvamedha-yajna. Så då begav Sig Herre Vamanadeva dit för att visa Sin speciella barmhärtighet mot Bali Maharaja. Och det beskrivs vid denna tidpunkt, när Han gick mot Hans offerarena, att genom Sin tyngd, när Han gick, så pressade Han med sin tyngd ner jorden vid varje steg på ett mycket lyckobringande sätt. Och när Han kom närmare offerarenan där Bali Maharaja befann sig, såg prästerna Herre Vamanadeva komma. Och de såg Honom som solen. Han var så strålande. Så på grund av denna starka utstrålning blev prästerna och Bali Maharaja alla, förklaras det, berövade sin glans. Han var alltigenom attraktiv, Gudomens Högsta Personlighet. Så när Han kom, höll Han i staven. Han höll också i paraplyet och vattenkrukan, och den var fylld med vatten. Så på detta sätt trädde Han in på arenan för asvamedha-offret. Så på detta sätt framstod Han som en brahmana-pojke, en brahmacari, klädd i detta bälte av halm och ett överplagg av rådjursskinn. Han hade också tovigt hår. Så alla reste sig upp när Han trädde in på offerarenan. Alla reste sig från sina platser och välkomnade Gudomens Högsta Personlighet, Herre Vamanadeva, genom att betyga Sin vördnad. Och hur var det med Bali Maharaja, han var demonernas kung. Så hur reagerade han? Gudomens Högsta Personlighet uppenbarar Sig, så han är demonernas ledare. Så hur reagerade han? Han var jublande glad över att se Herren. Och han erbjöd Honom omedelbart en sittplats med stor hängivenhet. Och han tvättade Hans lotusfötter. Så Bali Maharaja sa: "O min Herre, eftersom Du i Din godhet har kommit till vårt hem, har hela vår dynasti nu blivit helgad. Offret är nu fullbordat tack vare Din närvaro."
Så Bali Maharaja är en hängiven. Och han fortsatte: "O min Herre, genom beröringen av Dina små lotusfötter har hela jordens yta blivit helgad."
Och sedan börjar han tala om välgörenhet. Så han sa: "Det verkar som om Du har kommit hit för att be mig om något. Därför, vad Du än vill ha, kan Du ta från mig. Du kan ta vad Du än önskar."
Så i nästa kapitel beskrivs hur Herre Vamanadeva ber om välgörenhet från Bali Maharaja. Sukadeva Gosvami säger att när Herren hörde Bali Maharaja tala på detta sätt blev Han mycket nöjd. Så Vamanadeva sa, han vände sig till kungen: "O konung, du är upphöjd eftersom dina rådgivare är brahmaner." Så det är intressant. Han har mycket kvalificerade brahmaner som ger honom råd. Så Vamanadeva sa: "Du är upphöjd eftersom du har goda rådgivare."
Och sedan fortsätter Herren, Han talar om hans dynasti: "Aldrig i din dynasti har en lågsint kung fötts. Och din dynasti är ännu mer ärorik på grund av Prahlada Maharajas närvaro. Han är som den vackra månen på himlen, Prahlada Maharaja, som är Bali Maharajas farfar."
Så Bali Maharaja var känd för att vara mycket givmild. Det beskrivs i Bhagavad-gita om en ksatriyas egenskaper. Ni kanske kan den slokan? Kan du den, Jayesha?
Q (Jayesha): śauryaṁ tejo dhṛtir dākṣyaṁ yuddhe cāpy apalāyanam dānam īśvara-bhāvaś ca kṣātraṁ karma svabhāvajam
A: Mmm. Så en av dessa egenskaper är danam. Danam betyder att han ger, han är glad att ge i välgörenhet. Det är ett av kännetecknen för en ksatriya. Sauryam betyder hjältemod, tejas, kraft, dhrtir, beslutsamhet, daksyam, handlingskraft, danam, generositet, yuddhe capy apalayanam, att inte fly från slagfältet, och isvara-bhavas, att han naturligt är en ledare. Så det är en ksatriyas natur. Så danam är en av egenskaperna, och Bali Maharaja var mycket, han älskade att ge välgörenhet till brahmanerna. Och Herren säger: "Din far, Virocana, Maharaja Prahladas son, var mycket tillgiven brahmanerna."
Så nu ber Han om välgörenhet: "Jag ber endast om tre steg land mätt med Mina egna steg." Så väldigt litet. En liten brahmacari, Han vill ha mycket, mycket begränsade steg. Så Han säger: "O konung, du är mycket frikostig, men Jag vill inte ha mer än nödvändigt. Om en brahmana endast tar vad han behöver i välgörenhet, blir han inte invecklad i ett syndigt liv."
Så detta är också betydelsefullt. Man bör inte ta emot mer än vad man behöver. En brahmana, en sannyasi, kan ta emot välgörenhet, men om man tar mer än vad man behöver, då är det syndigt. Så om man bara tar vad man behöver, förklaras det, då blir man inte invecklad, man blir väldigt glad och inspirerad. Man är inte, man blir inte girig. Tar bara vad man behöver. Det förklaras i Bhagavad-gita, ni kanske kan denna vers:
brahmaṇy ādhāya karmāṇi
saṅgaṁ tyaktvā karoti yaḥ
lipyate na sa pāpena
padma-patram ivāmbhasā
Kan ni den?
Q: Den som utför sin plikt utan bundenhet, och överlämnar resultaten till den Högsta Herren, förblir opåverkad av syndiga handlingar, precis som lotusbladet är oberört av vatten.
A: Mycket bra. Så Krsna sa, den som utför sin plikt utan bundenhet och överlämnar resultaten till den Högsta Herren, lipyate na sa papena, han förblir opåverkad av syndiga reaktioner, padma-patram ivambhasa, precis som ett lotusblad är oberört av vatten. Så väldigt vackert beskrivet av Krsna på det sättet. Så Bali Maharaja vänder sig till Vamanadeva och säger: "Dina instruktioner är lika goda som en lärd äldre persons. Icke desto mindre är du en pojke, och ditt förstånd är otillräckligt. Du är inte särskilt lämpad att ta vara på ditt eget intresse." Han tänker att det är därför Han bara ber om tre steg land. Han kan ge Honom en planet, Bali Maharaja. Men då svarar Herren: "Inte ens helheten av vad som än kan finnas inom de tre världarna kan tillfredsställa en person vars sinnen är okontrollerade." Så detta är verkligen sant. Om ens sinnen är okontrollerade kan man aldrig bli nöjd, vad som än må finnas inom de tre världarna. "Om Jag inte vore nöjd med tre steg land, då skulle Jag sannerligen inte bli nöjd ens med att äga en av de sju öarna som består av nio varshas. Även om Jag ägde en ö, skulle Jag hoppas på att få andra." Det är som det förklaras, om man är miljonär är man inte nöjd, man vill ha två miljoner. Och har man två miljoner vill man ha tre, och så vidare. Det är denna världs natur, rajo-guna. Så Sukracarya förstod vad som höll på att hända. Och nu är klockan 9:00, och jag tror att vi bör sluta här. Så här långt kom vi den här morgonen. Men det är ett mycket underbart pastime.
Q: Jag har en fråga, när Vamanadeva kom till offerarenan så välkomnade Bali Maharaja Honom. Men var det så att han egentligen inte förstod att det var Gudomens Högsta Personlighet, men tog emot Honom ändå?
A: Ja, det är intressant hur hans andliga mästare, Sukracarya – han förstod att detta är Gudomens Högsta Personlighet, och han var egennyttig. Han tänkte på vad som skulle hända om Han nu tog bort allting, och han tänkte på sin egen position. Han tänkte på sig själv och sin familj. "Hur ska det gå för oss om Herre Visnu nu tar bort allting?" Fastän han visste att Han är den Högsta Herren var han ändå fäst. Och det var därför han gav detta råd som verkligen var olycksbådande, att han helt enkelt skulle vägra att ge denna välgörenhet, trots att han redan hade lovat att ge tre steg land. Så Bali Maharaja visste det också från sin andliga mästare, dör att detta är Gudomens Högsta Personlighet.
Q: Hade Krsna alla överflöd?
A: Jag tror att alla överflöd finns där, det är bara det att de manifesteras i olika grad.
Q: Och även försakelse...
A: Som en brahmacari.
Q: ...och Han är berömd över hela de tre världarna.
A: Så idag är...
Q: ...skönhet finns också där, det är för att väcka skönheten i alla.
A: Han, Krsna Själv har alla överflöd fullt ut. Och de andra, Han är av...
Q: Ja.
A: Ja. Ja. Syamasundara ska ha ett skolprogram i Linköping, för en gymnasieskola. Träffa många elever. Hoppas det går jättebra.
Q: Tack.
A: Vi ska rulla bollar, så du får med dig lite prasada, eller har du någon annan prasada?
Q: Ja.
A: Har du någon prasada? Vi har lite bollar vi kan rulla, så vi... Srimad-Bhagavatam ki jaya! Lord Vamanadeva ki jaya! Srila Prabhupada ki jaya!
Q: Jaya. Ja, precis, han... Gargamuni han pratar om att när Prabhupada började översätta... eller han översatte, och så gick han förbi en affär som hade en sån här diktafon. Och så han gick in där och frågade liksom, "Hur kan man använda den här? Kan man använda den så för att till exempel jag har en författare som talar in böcker." Han sa det, "Det är perfekt för det." Och då, då köpte han den. Och den här expediten då, han förklarade ganska... tog ganska lång tid att förklara hur maskinen fungerade, grundlig, tysk, tysk märke. Och så när han, när han kom till Prabhupada och presenterade den, Prabhupada var väldigt nöjd, han tänkte "det här kan ju användas på ett bra sätt". Och så då sa Gargamuni att det är ganska komplicerat det här, och jag kan förklara, det finns instruktionsbok och så där också. Och Prabhupada bara sa "nej men det... det... det... det... jag... jag klarar det". Och Prabhupada liksom, han bara satte igång den och bara liksom förstod hur den funkade, som Gargamuni hade svårt för att förstå. Så han var liksom materiellt sett, expert. Materiella verktyg. Ja. Syamasundar ska göra idag ett skolprogram i Linköping, för en gymnasieskola. Träffa många elever. Hoppas det går jättebra. Tack. Vi ska rulla bollar, så du får med dig lite prasada, eller har du en annan prasada? Ja. Har du någon prasada? Vi har lite bollar vi kan rulla hemma. Srimad-Bhagavatam ki jaya! Lord Vamanadeva ki jaya! Srila Prabhupada ki jaya! Jaya.